Welcome to Rio de Janeiro!

Efter nästan 12 timmars flygning är det dags att sätta på sig säkerhetsbältena inne i flygplanet och piloten börjar prata om att det närmar sig landning. Man känner att planet skakar och svajar lite, det är väldigt tyst på planet, alla är förväntningsfulla, det är mörkt utanför och tillslut känner man hur flygplanshjulen slår i marken. Kort därefter hör man pilotens brittiska stämma säga ”Welcome to Rio de Janeiro.”

Jag måste säga att det är en mycket speciell och fantastisk känsla som infinner sig när man hör detta. Det är nog svårt att förstå om man inte upplevt det själv, men det känns riktigt häftigt. Nu var man ju verkligen där i Rio de Janeiro, efter 22 timmars resande, efter en 22 timmar lång dag. Det känns väldigt overkligt, men är verkligen sant. Nästa häftiga känsla är när man efter att i Sverige bokstavligt talat frysigt röven av sig sådär kl. 5 på morgonen, svettats inne på Kastrup och Heathrow eftersom man halvspringer runt med massa packning, nästan frysigt på planet, sen går av planet i Rio och känner den massiva värme som verkligen slår emot en. Luften är mycket speciell, känns nästan som att man har svårt att andas. Man har verkligen alldeles för mycket kläder på sig för 32-gradig tropisk luft.

Flygresan var även den spännande, ett mycket stort flygplan. Man hann se ett par filmer, läsa en del, äta 3 gånger och bli bjuden på dricka mest hela tiden. Det var faktiskt riktigt bra.

För att komma in i Brasilien var man ju såklart tvungen att fylla i ett par olika papper om att man inte hade med sig något man inte fick och att man inte besökt något speciellt ställe den sista tiden m.m. Sen var där ju såklart ett nytt papper för svininfluensan, ett A4 där man fick fylla i om var man varit och var man skulle, så de kunde kontakta en, sen skulle man såklart även fylla i om man hade några symptom. Det mest intressanta var att där stod att man skulle kontakta flygplanspersonal direkt ifall man hade något av symptomen, som var tex ont i halsen, feber, snuva, hosta. Det jag undrar är, säg att jag har ont i halsen tex och så kontaktar jag personalen, vad ska de göra? Kasta mig av planet, låsa in mig på en av toaletterna, ge mig en halstablett? Man borde nästan testat bara för att se:)

Sen skulle man då igenom tullen, med alla dessa papper och passet. Av någon anledning tycker jag alltid det är lite nervöst, det borde jag ju inte göra för jag har ju verkligen inte gjort något jag inte får, men ändå ska man gå där och känna sig lite skyldig när en massa vakter spänner ögonen i en. Inte mindre svettigt blir det ju av att man har på sig en tjock tröja och en massa att bära i en jättelånga kön i den 32-gradiga värmen.

Äntligen kommer man igenom smärtfritt, men måste då vänta på sitt bagage, vilket också är nervöst för jag är så orolig över att det ska ha försvunnit på vägen. Sen får man gå lite för att äntligen svänga runt och komma ut bland allt folk och där står Valeria och Rogerio som överenskommet. Det var fantastikt kul att äntligen få träffa dem och trots att man aldrig träffat dem känns de som gamla vänner, vilket känns väldigt tryggt i denna annorlunda värld.

Sen blir det en minnesvärd biltur genom Rio. Himlen är alldeles stjärnklar och hela Rio lyser. Man ser Corcavado med Jesus på toppen som blickar ut över staden, man ser sockertoppen, man ser alla favellas som ligger upp över bergen. Vi tar en extra tur längs Copacabana och Ipanema, där havet slår in över dessa väldiga stränder och längs dem ligger det fullt med barer, både på stranden och längs vägen. Låter det häftigt? Dock kan jag ju säga att man försöker njuta men att åka bil genom Rio, känns nog mest som rysk roulette (inte för att jag testat rysk roulette) vilket gör njutningen svårare. Vi kan ibland säga att folk kör som idioter i Sverige i Polen i Frankrike, men då har vi inte sett detta, helt galet. Många gånger flög tanken, att nu har jag överlevt en 12 timmars flygtur över halva jordklotet inte trodde jag då att jag skulle dö i en bil på väg från flygplatsen, genom huvudet. Men har man aldrig upplevt Rio förut så har man inte, och då måste man försöka se allt detta och njuta.:)

Efter bilturen och avlämning av all packning i lägenheten, som ligger precis vid Ipanemas strand på gränsen till Copacabana. Så blev det en liten promenad längs några gator i Ipanema och test av öl som skulle vara det första men testa såklart väldigt viktigt.