Sedan i fredags.

Eftersom familjen oftast inte har tid att ta mig någonstans, mer än på helgerna. Så bestämde jag mig för att ge mig ut i staden på egen hand. Dock efter en grundlig genomgång med Valeria om hur jag ska bete mig och i vilka områden som det är mindre farligt att vandra i. För saningen är ju tyvärr den att vi har det väldigt säkert och tryggt hemma i norden. Här är verkligheten en annan, hur fantastisk kulturen och människorna än verkar. Fast de hade kommit framtill att man inte ser på mig att jag är från ett annat land, så länge jag även beter mig som en brasilianare.Och det innebär samtidigt att det oftast är ofarligt för mig i de flesta områden. Tilläggas kan att Belo Horizonte inte är ett turistmål, Rio är farligare på sitt sätt men där är man van vid turister.

I vilket fall som helst så, har jag nu vandrat runt själv ett par gånger och det har fungerat bra. Problemet är om jag vill köpa saker, då jag inte kan portugisiska. Jag får heller inte gå runt med kameran, så några bilder blir det ju tyvärr inte. Men sett en massa torg, kyrkor, affärer m.m. Så detta är vad jag sysselsätter mig med under dagarna. Inne i affärer och på schysstare matställen, kan jag såklart handla saker och kanske finns där någon som kan lite engelska, men det brukar lösa sig. Får dock inte vandra runt med för mycket pengar.

Varit och ätit japanskt, och sett bio. Här är alla samlade på restaurangen.
Fr. vänster: Junhinio, Kyara, Bernard, Isadora, Raquel, Sarah och jag.

Jag har besökt Mercado central, som är ett turistmål för alla brasilianare, så speciellt är det. Det är liknande en saluhall. Belo Horizonte är Brasiliens första planerade stad (den mest kända är väl Brasilia:)) dvs den byggdes på en gång och det var bestämt att nu ska vi bygga denna stats (Minas Gerias) residensstad. Precis som med Brasilia, bara det att Brasilia blev hela landets huvudstad. Enligt planen, byggde man Mercado central, som man ansåg skulle räcka som ända affär för att förse staden med förödenheter. Självklart hade man inte då planerat att staden 100 år senare skulle få drygt 6 miljoner invånare. Men man trodde att den plan man hade skulle räcka, man kunde se någon anledning till varför staden skulle växa mer på 100 år. Så på Mercado centralen finns allt, mest mat, men det är varmt och trångt och en stor del med djur som stinker fruktansvärt i värmen. Svenska livsmedelsverket skulle ju sätta i halsen om de såg det här. Trots det serverar de en specialité här som Valeria och Rogerio tyckte jag tvunget skulle testa. Väluppfostrad som man är kan man ju inte säga nej till denna stekta lever (stekt tillsammans med en mycket kryddstark speciell grönsak), som jag dock tror innehöll de mest spännande bakterier. Men lever gör jag fortfarande:) och smaken var spännande.

Jag har i en närliggande stad fått besöka ett slaveri museum, som ligger på en plats där slavarna verkligen bodde. Så deras hydda m.m. är bevarad där. Mer än att jag är glad att jag inte var slav på den tiden behöver man väl inte konstatera.

I söndags åkte jag tidigt på morgonen, med Valeria. Vi åkte längs Afonso Pena upp till utsiktspunkten, där man ser hela Belo Horizonte. Detta är ett populärt ställe för dejter, när man på kvällen ser solnedgången över staden. Fantastisk utsikt och bakomen har man berg och djungel, så när man sitter där och tittar ut över denna mångmiljonstad med massvis av skyskrapor hör man fortfarande naturen. Mycket fågelsång. Sen åkte vi på en väg som är känd för om man stannar bilen där så rullar den uppför backen, det var faktiskt väldigt skumt.


Efter detta åkte vi till "Hippiemarknaden" som de kallar det. En marknad fullt av allt möjligt som är handgjort. Mycket att titta på. Sen åkte vi till Minas Tennis Clube, för att fixa mitt kort, som nu tydligen skulle vara möjligt eftersom Rogerio skaffat ett intyg från AFS som säger att jag är utbytesstudent. Så om tio dagar får jag det och kan komma in på klubben. Det skulle kosta mig ca 300 kr annars att gå in för en dag, nu räknas jag som en i familjen och går på deras medlemsskap. De betalar minst 800 kr i månaden för att vara medlemmar. Om jag skulle vilja bli medlem själv skulle det kosta mig ca: 60 000 kr i en klumpsumma. Sen efter det antar jag att jag skulle behöva betala månadsvis också.

Vi åkte hem och hämtade resten av familjen för att åka till samma restaurang som vi besökte min första dag i BH. Dags för lunch och här anslöt även Kyara. Sen blev det en tur med bilen ut till Pampulha. Där det finns många sevärdheter. Pampulha är egentligen en sjö, men kring den har man låtit anlägga många spännande saker vilket gjort allt till ett område för turister. Oscar Niemayer har här byggt alla häftiga byggnader. En fantastiskt spännande kyrka (som har blivit något av stadens symbol), ett konstmuseum, en ”festlokal” (ballroom). Dessutom har han i området byggt stadens, enligt de flesta, viktigaste byggnad. Det är även den som de flesta är som mest stolta för här. Minerão, som är en gigantisk fotbollstadion, som nuförtiden tar nästan 80 000 sittande besökare. Dock är publik rekordet sedan tidigare långt över 150 000 besökare.
 
Ber om ursäkt för att jag skriver så mycket, men det händer ju så mycket. Finns minst lika mycket till att skriva om den här helgen och veckan.