Från Petrópolis till Belo Horizonte

Petrópolis är helt annorlunda jämfört med Rio, det mesta är mer omhändertaget, allt från planteringar till gamla hus. Det är mer likt norden. Dock vet jag ingen annan plats där de har så många slott på så liten yta. Runt en gata ligger det bara slott. Gatan börjar vid stadshuset, slottet där borgmästaren jobbar, sen slutar den vid en fantastiskt vacker katedral. Här emellan går en flod, på vardera sida om den går enkelriktade gator i varsin riktning. Längs dessa gator ligger det bara slott, så totalt är där en hel hög av slott och en katedral. Ett helt ok område.

Floden mellan gatorna, fotat från katedralen. Runt i byn kan man åka häst och vagn för att titta på allt, till för turisterna alltså.

Det kungliga slottet.

Ett spännande hus som också låg här. Tydligen ska det enligt arkitekten vara helt asymmetriskt, inget stämmer. Så här blir det lite finn fem fel liksom.

Sen åkte vi till Semars bror, Rogerios andra kusin. Han bor i ett område, för rika skulle man väl kunna säga. Det är ett instängt område med vakt, dit man bara får komma in om man bor eller ska besöka någon i villorna. Området är fantastiskt vackert och alla som bor där inne har som en hel del gemensamma saker, som till exempel tennisbanor, pool, gym, park och bastu. Alla villorna där var fantastiskt fina, och låg rätt så häftigt upp längs bergssidorna med bra utsikt. Som sagt i Brasilien är det mycket kontraster.

Såhär fint var det. I bilden deras pool och någon form av ankdamm som är riktigt stor, och runt detta ligger det fullt med häftiga viller, upp längs bergssidorna.

Vidare till staden där Rogerio är född och har växt upp, Juiz de Fora. Här bor hans pappa och alla hans syskon. Som jag fick träffa, det mest spännande var när vi åkte med Rogerios pappa till Rogerios farbror. Rogerios pappa är 77 år och hans bror är nog ännu äldre. Broren är lite sjuk och har svårt för att prata och gå, men hans fru tar hand om honom i en jätte fin lägenhet. Dessa 3 män träffas väldigt sällan, men trots det är det enda de pratar om fotboll, och bråkar lite för att de hejar på olika lag. Det tycker jag säger lite om fotbolls intresset i det här landet.

Bara en gata mitt inne i staden som hade ca: 600 000 invånare, en av Brasiliens mindre städer.

Vi skulle sovit över i Rogerios hemstad men Valeria längtade hem så på kvällen fick jag äntligen träffa Bernard och Lucca.

Min resa såhär långt kan ni urskilja på denna karta.

Som sagt Brasilien är ett land fullt av kontraster.