London Heathrow

Nu har resan börjat och jag landade ca: 08.40 (lokal tid), (09.40 svensk tid) på Heathrow i London. På golfrestaurangen brukar vi säga att det är som att valla får när där är tävlingar och de ska ha buffé och grejer, men det är ingenting jämfört med det vallande som försekommer här, jämt och ständigt. Direkt efter man stigit av planet, var det bara till att gå genom en säkerhetskontroll igen. Jag undrar vad de tror man har kunnat hitta på planet, för precis innan påstigningen i Köpenhamn gick man ju igenom en säkerhetskontroll. Trots det var de tvugna att röntga till och med ens skor. Kan kännas lite löjligt när man inte kunnat lämna planet under flygning eller flygplatsens lokaler mellan kontrollerna. Dock känns det ju samtidigt mycket tryggt.

En sak man lärt sig redan såhär långt på resan är att man egentligen inte är speciellt "ude van", som vi sajjer himma, och "har man sitt Löderup har man sitt vaerlden" är ett citat som inte stämmer:) När man är hemma omkring (norden), är det mycket snack och man kan låta rättså berest och ha en jäkla koll på alltmöjligt, men i trängseln och stressen framtill säkerhetskontrollen, med gapande engelska flygplatsanställda, känner man sig inte lika erfaren.

Flygplatsen är full av stressade kostymnissar som klagar på att de får vänta några timmar mellan sina flyg. För en annan gör det ingenting att man har ca 4 timmar att använda här. Bara att gå runt och insupa alla intryck och beundra denna väldiga skara springande människor, innehållande alla möjliga nationaliteter, kan lätt hålla en sysselsatt ett tag.

Redan nu många nya intryck. Hemma ifrån Sverige kan vi se allting på internet och man behöver inte ha besökt något på riktigt för att veta hur det ser ut, men verkligheten är annorlunda. Nu sitter jag här och håller i några pund för första gången, samtidigt som jag äter mina medhavda svenska tunnbrödsrullar med Pärsons tunna skivor som pålägg, utanför Gordon Ramsey's flygplatskrog på högsta våningen av Terminal 5. En verklig upplevelse, kanske inte speciellt anmärkningsvärd, men ändå en ny upplevelse.

Nu ska jag ta en rundtur till genom terminalen och se om jag kan knäppa några bra kort.

Såhär ser de ut.

Såhär Rogerio och Valeria ut, de som ska möta mig i Rio. Jag hoppas jag hittar dem.

Imorgon börjar det!

Nu sitter jag hemma på Margretevall på Österlen, den skånska slätten i Sverige. Imorgon kväll sitter jag förhoppningsvis vid Ipanema i Rio de Jainero, Brasilien. Biljetterna köptes för någon månad sedan, väskorna är packade och förhoppningsvis har jag inte glömt något. Nervositeten är rättså stor och det ska bli mycket spännande. Imorgon bitti, eller jag kanske ska säga i natt, kl 04.00 påbörjas resan med bil mot Köpenhamn och Kastrup. Därifrån blir det flyg till London och Heathrow för byte till flyg mot Rio. Imorgon natt kl 01.50 (svensk tid) går jag av planet i Rio och möts av Bernards föräldrar. De ska trots att de har 50 mil till Rio stå och vänta på mig med en skylt som det står Pontus på. Första veckan skall jag bo i Rio och se allt som alla andra turister ser tillsammans med Bernards föräldrar (Bernard kunde inte vara med i Rio) som jag aldrig träffat innan. Måste medge att det gör mig inte mindre nervös. Fast det är mest extremt spännande och jag är mycket förväntansfull. Jag lägger snart, efter ca: 22 timmars resande, en helt ny världsdel på besökslistan.

Nu ska jag försöka få mig lite sömn inför den stora resan, vet dock inte om jag kommer klara av att sova så bra, men får väl göra mitt bästa:)

Godnatt