Nya äventyr

Det gick väldigt snabbt där kring hemkomsten från Brasilien, för bara efter 3 dagar hemma på Österlen drog jag vidare norrut mot Norge och skidorten Hemsedal. För att där påbörja mitt jobb som skidlärare. Skillnaden mellan det och ett varmt Brasilien är ofantligt stor, utan att överdriva. Det är en häftig omväxling.

Just nu sitter jag på den skidort som har bäst snöförhållanden i hela Europa, och jag har åkt skidor i lössnö i 9 dagar nu, helt otroligt. Det går snabbt i vändningarna mellan gigantiska städer, varma stränder och norsk fjällmiljö. Samtidigt försöker jag dessutom smälta mina upplevelser i sydamerika.

 Jag, Lasse, Kaj Zackrisson (en av Sveriges bästa offpist-åkare) och Peter

En skön vy i Hemsedal.

Nu bor jag i en stuga tillsammans med 4 underbara polare, som alla ska jobba som skidlärare här. Vi är ett skönt gäng och resten på skidskolan verkar riktigt trevliga. Vi 4 som är gamla polare från skidlärarlinjen i Åre förra året, har nu tillsammans skapat en resedagbok, ditt mitt bloggande nu flyttar. Följ den.

http://www.resdagboken.se/Default.aspx?documentId=3&userId=275241

Nu är det dags att bege sig till skidbacken.

Hemma igen.

Tänkte innan jag åkte hem, att när jag kommer hem ska jag skriva värsta stora inlägget och sammanfatta hela min resa. Skriva någon slutsats om vad jag tycker om det här landet och sammanfatta det. Men nu när jag sitter här hemma i kalla Sverige är jag helt tom.

Tänkte istället lägga upp lite roliga saker, som det aldrig blev tid med under resan.

Men först hemresan. Det är en jävla bit mellan Sverige och Brasilien så det tar ju ett litet tag, och det känns väldigt konstigt, trots att man sover en del på flygplanet känns allt som en enda lång dag, från att man vaknade den 26 novemver i Brasilien till att man gick och la sig i Sverige, på kvällen, den 27.
Känslan kring att lämna Brasilien och åka hem, har jag hört en duktig skånsk rappare beksriva fantastiskt bra:

"Jag älskar fan att åka, men jag hatar ett farväl"

Samtidigt var det väldigt skönt att komma hem, att vara så länge i ett land där allt hela tiden är annorlunda och nytt, tar hårt på krafterna. Dessutom har jag haft svårt för värmen, så det var otroligt skönt när man steg av planet i London och kände frisk 6-gradig luft, helt underbart. Sen var det ännu bättre när man fick gå och lägga sig hemma. Man kunde använda täcke och somna, utan ligga vaken länge och svettas.

Samtidigt har resan varit en fantastisk upplevelse och jag har fått se otroligt mycket och mött fantastiska människor, som jag kommer att sakna.

Brasilien är så annorlunda från Sverige och innehåller typ allt, så hur mycket jag än säger eller skriver så tror jag aldrig att ni kommer att förstå förrän ni själva åker dit. Dock har min resa varit annorlunda, jag reste dit ensam för att hela tiden bara umgås med Brasilianare. Jag var där så länge att varje dag inte var sådär fantastisk, händelserik och uppseende väckande som de annars kan vara om man reser på kortare tid. Jag hann få en vardag. Jag tror detta berikade min resa och gjorde den till en otrolig upplevelse eftersom jag fick se allt inte bara det som visas för turisterna, jag fick lära mig kulturen och möta vanliga aldagliga människor. 


En film från en födelsedagsfest, när festen hållt på halva dagen och födelsedagsbarnets pappa har fått i sig en hel del dryck. Han försökte även lära mig lite moves, så ska finnas någon film när jag också dansar, men tyvärr på någon kamera i Brasilien.

Leonardos familj, som jag bodde med i Guarujá, utanför São Paulo

En spännande staty (kommer ni att märka om ni studerar lite) i mitten av ett stort köpcentrum i Santos.

När jag var där hann de ju med att börja med sitt julpynt. Känns väldigt skumt då de såklart även anamat allt som vi har p.g.a. kylan. Som varmt klädd tomte, julgranar vilket inte växer i brasilien och här även låtsas snö av bomull. Detta är mitt i köpcentrumet i Santos, där man även fick sitta i tomtens knä och önska sig något:)

En stor lejonstaty i trä.

Något importerat från Sverige för många år sedan, som de en kille utanför Sabará hade fått tag i på något sätt.

Buffén på hans restaurang i Sabará.

Ett slaveri museum utanför Sabará, i denna hyda har verkligen slavarna bott en gång i tiden. Inga stora sängar, eller någon plats att röra sig på för den delen.

Hela familjen förutom Bernard, i den fantastiskt vackra historiska staden Triadentes, utanför Belo Horizonte.

Till dem kan jag inte göra annat än att tacka så hemskt mycket för allt de gjort, och all hjälp jag fått.

Som jag sa innan är det mycket intryck och allt snurrar i huvudet, men för att göra saken ännu värre påbörjar jag min resa mot Hemsedal i Norge imorgon. För att där påbörja vintersäsongen som skidlärare.

Sista tiden i São Paulo

(klicka på bilderna för att förstora)

Jag sitter i Leos lägenhet i centrala São Paulo, och om 1,5 timmar så måste jag ta en taxi till flygplatsen, och ikväll 21.15 svensk tid lyfter flyget. Hem kommer jag dock inte förrän fredag kväll. Det är en resa som tar lite tid.

Vad har jag då hunnit med under mina dagar i São Paulo. Tyvärr har Leo haft det väldigt tufft i skolan så jag har fått vandra runt och turista själv. Känns lite sjukt att bara ge sig iväg till tunnelbanan, efter att Leo ritat en karta på en servett, på grund av att São Paulo är så jäkla stort. Men det gick jätte bra och deras tunnelbana är riktigt bra, lätt att hitta och förstå. Trots att allt är på portugisiska, men tror det är tur att jag kan den portugisiska jag kan, annars kanske det varit svårt.

Så i måndags gick jag första gången till tunnelbanan och åkte till Avenida Paulista, största avenyn för business. Sen köpte jag faktiskt en karta där.

Avenida Paulista

På kvällarna har vi gjort lite olika saker, oftast gått på någon restaurang, sedan druckit några öl. Leo bor som sagt i en lägenhet den delar med 2 andra killar som går på samma universitet, tillsammans har vi 4 haft kul om kvällarna. Här Francesco, en av killarna, och Leo.

 

På tisdagen hade Leo ingen skola så då kunde vi göra något tillsammans, vi gick upp "tidigt" kl. 10 för att kunna utnyttja dagen. Här i Brasilien är alla tidsoptimister, men vi skulle få skjuts runt i staden av Fransesco, som har bil, men han fick faktiskt inte köra innan kl. 10. Tydligen en lag de har, att alla bilar har en sådan begränsning en dag i veckan, för att minska det fruktansvärda trycket här är på vägarna, plus för miljön antar jag. I alla fall åkte vi till ett område som bara har massor av affärer och dessutom stånd på gatan, plus diverse frilansande försäljare som jagar en. Det var fruktansvärt mycket folk och prylar, det som du inte kan hitta där existerar inte. Fick även höra pendriver uttalas på ett par tusen olika sätt:)

I detta området ligger även något vackrare och rejält mycket högre standard, mercado municipal. Som en Saluhall typ, fast extremt stor. Riktigt trevligt då kvalitén var hög, hade liksom riktigt fin ostförsäljning, köttförsäljning, fiskförsäljning och lite allt möjligt.

 

Mercado municipal är även känt för sina mackor, med "lagom" mycket kött. Detta kommer tydligen många turister för att äta. Såhär såg min ut, riktigt god faktiskt.

I matväg är São Paulo också känt för sitt japanska och italienska kök, på grund av den stora invandringen. Nära Leos universitet har de riktigt fina japanska restauranger. Vi gick på ett ställe, där vi betalade ca: 160 kronor och för det fick vi äta hur mycket sushi vi ville och dricka så mycket vi ville (förutom alkohol faktiskt), plus att man fick efterrätt. Det var riktigt nice.

 Igår, onsdag, hade Leo jätte mycket i skolan, så då fick jag klara mig själv. Jag till tunnelbanan till centrum för att besöka, São Paulo imitation av Empire state building. Så att jag kunde få en bra utsikt över staden. Som jag tidigare skrivit en riktigt stor stad, dock blev bilderna väldigt konstiga på grund av ljuset, man såg bättre i verkligheten.

 

Efter det vandrade jag lite runtomkring, och här ser ni huset på avstånd, jag var högst upp i tornet i mitten.

 

Sen tog jag tunnelbanan till den japanska stadsdelen, som china town i USA, jämför dem det med. Det var faktiskt fräckt, väldigt skumt på något sätt, då allt helt plötsligt både stod på portugisiska och med japanska bokstäver. Här en bank i området.

 

Spännande gatlyktor också. Vad som mer var intressant var att alla som jobbade i affärerna och restaurangerna här hade asiatiskt påbrå. Många roliga affärer, med asiatiska prylar.

 

Till slutet av dagen åkte jag till Estadio Pacaembu. En av de stora stadions i São Paulo. Här har de även riktigt häftigt museum över fotboll som sport, med inriktning på Brasilien såklart. Ett ställe som verkligen är värt ett besök om man åker till São Paulo. Finns en hel del om Sverige faktiskt då vi arrangerat ett VM-58 som är extra intressant för brasilianarna. Träffade även 2 svenska killar på muséet, de första svenskarna jag stött på under min resa. De var från Linköping och hade en fantastisk dialekt:p Mycket trevliga killar, vi umgicks ett tag där på eftermiddagen och jag fick visa dem tunnelbanan.

 

Nu börjar snart min hemresa som faktiskt kommer att ta 23 timmar från att jag tar taxin här tills att jag landar i Köpenhamn. Många timmars väntan, många timmar på flyg, det känns lite så där förväntansfullt på något sätt, precis som det gjorde när jag skulle åka hit. Ska bli riktigt trist att lämna Leo, hade velat haft lite mer tid i São Paulo, nu i efterhand. Men samtidigt ska det bli otroligt skönt att få sänka tillbaka kroppstemperaturen till en normal nivå, och komma tillbaka till livet på något sätt. Resan har ju hela tiden haft fruktansvärt många intryck, så det tar på hjärnan på nåt sätt, att ständigt möta nya saker. Kommer någon form av summering här på bloggen när jag kommit hem. Sweden here I come.

Nästa film från matchen

Båda filmerna är när lagen går in på planen, innan matchen börjat.

Filmer från matchen

Match på Minerão

Det var 2 veckor sedan jag gjorde detta.

Som jag skrivit tidigare besökte jag ju en fotbollsmatch i Belo Horizonte på deras stora stadion. Det var riktigt häftigt. Matchen var mellan Cruzeiro och Gremio. Cruzeiro är Atletico Mineiros största rivaler, båda är från BH och Bernards favorit är Atletico. Dessa lag är rivaler och pratar vi inte om rivaler som i Sverige utan fruktansvärt mycket värre. Det är faktiskt helt sjukt, fansen som gillar Atletico firar och skriker mer när Cruzeiro förlorar än när de själva vinner och Cruzeiro fansen gör likadant. De flesta av sångerna som Cruzeiros fans sjöng under denna matchen har budskap till/mot Atletico. Laget de möte just nu brydde de sig inte så mycket om.

Här innan matchen med Minerão i bakgrunden.

Fansen samlas utanför stadion timmar innan matchen, och tillbringar tiden i vad de kallar barer, typ äckliga matstånd som säljer öl olagligt. Medtag egen stol.

Säkerheten är stor och alla blir visiterade, och inga vätsor får tas med in.

Pietro och Bruna, 2 ur sällskapet som gick med mig, ca 1,5 timme innan match.

Stadion ca 1,5 timme innan match.

Matchen startar.

Alla lagen i Brasilien har djur som maskotar och uppe i högra hörnet ser ni Cruzeiros räv. Det roligaste med det är att Atleticos är en tupp.

Trots att det var många kravallpoliser, poliser med stora automatvapen, och den nogranna kontrollen vid ingången lyckas fansen få in både det ena och det andra.

Det var en mycket häftig upplevelse, fansen är galna och där var 51 534 stycken. Kommer filmer senare.

Sao Paulo

Befinner mig just nu i centrala Sao Paulo och har fruktansvärt mycket att skriva om och massor av bilder, men det gör att det känns så svårt. Var ska jag börja det tar lång tid m.m.

Hela helgen har jag dock tillbringat i Leonardos (Utbytesstudent i Sverige samtidigt som Bernard) familjs lägenhet i Guarajá, som ligger precis vid stranden utanför Sao Paulo bredvid Santos. Havsutsikt. Riktigt nice, blivit mycket sol och bad. På kvällarna har jag och Leo besökt lite barer på stranden.

Idag har jag dessutom försökt surfa för första gången i mitt liv. Svårt hade dock bara tid att försöka på 5 vågor eller något, tror man behöver träna lite till. Guarajá är ett riktigt häftigt ställe med fantastisk strand och det kryllar av surfare överallt som har after-surf fester på stranden på eftermiddagarna. Det är helt enkelt bra hålligång här. Jag besökte dessutom Santos som är så känt, men stranden där var ju mycket sämre, äckligare, skitigt vatten med mera jämfört med Guarajá. Här förstår man fördelen med att ha lokala kompisar, hade jag besökt detta området själv hade jag ju åkt till Santos.

Att kunna poséa är viktigt:p

Leonardos familj. Från vänster pappa Ezequiel, mamma Cinthia, Leonardo, jag och lillebror Gabriel.

I torsdagskväll landade jag med flyget i centrala Sao Paulo. De har en nationell flygplats som ligger mitt i staden. Jag fick en riktigt bra utsikt över staden, och det är bland det sjukaste jag någonsin sätt. Ska man på något sätt få bild av hur fruktansvärt stor den här staden är så är det så. Det fanns inget slut åt något håll, i horisonten såg man skyskrapetak åt alla håll, mäktigt.

I onsdagskväll hade vi någon form av adjömiddag på en väldigt fin pizza resturang i Belo Horizonte. Det var liksom avskedet till familjen Romanelli, som jag nu bott hos i ca 6 veckor. Det var lite sorligt men samtidigt väldigt roligt och trevligt och jag fick äntligen testa chokladpizza. Man betalade ett pris och så kom de ut och serverade en slice med jämna mellanrum av alla olika sorter och man fick äta hur mycket man ville. Vet inte om jag någonsin har ätit så mycket förut. Det var fantastiskt gott. Fick ta farväl av familjen som varit otroligt snäll och trevlig och bjudit på så mycket, kommer aldrig glömma detta. Farväl blev det även av Bernard, men vi har ju gjort det där förut.

Hela gänget förutom Bernard som tar bilden.

En chokladpizza med färska jordgubbar, och en bara choklad. Den med jordgubbar blev favoriten.

Nu är jag som sagt i Leonardos lägenhet i absoluta centrala Sao Paulo, här kommer jag tillbringa mina sista dagar. Det blir lite sightseeing genom staden, men som vanligt vet jag egentligen inte riktigt vad det blir utan vi får se var vinden för mig:) Min Brasilien visit börjar lida mot sitt slut och på torsdagkväll alltså efter 4 dagar här i Sao Paulo börjar jag den långa resan tillbaka till Sverige.